Vad skönt det känns när man får något gjort som man länge, länge har försökt undvikit. Som att åka till sopstationen med en totalt fullproppad släpkärra med all möjlig sorters bråte. Så där så när man öppnar, bara drar en djup suck och undrar vart man skall börja. Idag var en sån dag. Sen vi började renovera badrummet så har vi bara slängt in allt i släpet för att slippa se det. Men förr eller senare blir det fullt och allt skräp börjar så smått ta över ens garage för att sedan ta över ens hall, ens trädgård, ens förråd osv osv. Men nu är det "måstet" överstökat. Känns så skönt. Inga måsten, bara semester. Men känner jag oss rätt här hemma så kommer vi nog på något nytt porojekt som bara måste göras just nu.
Däremot så går vi och funderar lite på hur framtiden kommer se ut med jobb/studier osv. Vi kollar upp lite alternativ båda två. Skulle vara kul att gå ett steg längre och utmana sig själv. Jag vet att jag annars kommer gå runt negativ och bli bitter på de som jag anser har det bättre. Bättre att göra något åt det. Men att ta steget kräver mod. Vet inte om det modet finns just nu. Känns som man redan är påväg in i en ny fas i livet. Kombinationen familj - jobb. Frågan är hur kombinationen familj - studier skulle funka. Jag säger som du, Hanna. Hade det inte varit för Liam så hade jag inte tvekat en sekund. Tankarna fortsätter....
lördag 18 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det är jättesvårt! Jag har funderat mkt på att plugga. Men när de är i deras ålder är de jättemycket sjuka. Eftersom karl, iaf i mitt fall jobbar heltid och det blir jag som blir hemma kanske man missar för mkt för att man ska hinna med. Den utbildningen jag var sugen på låg i sthlm och pendlingen dit och hem hade nog tagit all hans vakna tid. Det hade känts för tråkigt att missa alla hans vakna timmar.
Visst har jag det!
Jag ska till stan idag och kan ta med dem om du vill ha en snabb leverans haha.
Du kan väl ringa mej på 0762-265413 så kan vi bestämma någonting?
Jag inbillar mig att man får mer tid över när man pluggar än när man jobbar men som sagt det kanske är inbillning.
Känner ingen som har pluggat som har ångrat det senare! Själv ångrar jag mig (pratade med Isaks mamma om det i dag faktiskt när vi funderade på hur man ska motivera sina barn att läsa vidare när man själv inte gjorde det) och jag vet H att du inte håller med mig men jag känner mig verkligen för gammal.
Skicka en kommentar